Han är inte med
Senaste veckan har varit urtråkig här hemma. Han är inte med. Han kanske är med fysiskt men han är verkligen inte med psykiskt. Vid matbordet sitter han med hakan vilandes i händerna, tittar i bordet. Hör inte när vi pratar med honom, deltar inte i diskussioner. Svarar irriterat. Startar inte något samtal.
Vi gick ut ett tag idag hela familjen, åkte pulka och hade matsäck. Han åt matsäcken före oss andra, direkt när vi kom till backen och ville sedan gå hem och hem gick han. Jag blir så arg och besviken. Är det så in i helvete svårt att sitta på ett sittunderlag på en sten och titta på när barnen åker pulka??? Hur kan någonting sådant vara omöjligt att göra.
Nu ligger han i soffan och sover. Igår låg han i sängen och vilade 3 timmar på eftermiddagen. Frågar inte hur jag mår, frågar inte om jag har tänkt på middagsmat, frågar inte om någonting alls. Förutsätter han att jag är den som ska ordna allt när vi båda är hemma? Eller tänker han inte ens så långt?
Vi är fyra personer i det här hemmet, men endast tre som medverkar i familjebilden. Han är inte med. Just nu är han en ryggsäck för mig och jag vill inte ha det så.
Vi gick ut ett tag idag hela familjen, åkte pulka och hade matsäck. Han åt matsäcken före oss andra, direkt när vi kom till backen och ville sedan gå hem och hem gick han. Jag blir så arg och besviken. Är det så in i helvete svårt att sitta på ett sittunderlag på en sten och titta på när barnen åker pulka??? Hur kan någonting sådant vara omöjligt att göra.
Nu ligger han i soffan och sover. Igår låg han i sängen och vilade 3 timmar på eftermiddagen. Frågar inte hur jag mår, frågar inte om jag har tänkt på middagsmat, frågar inte om någonting alls. Förutsätter han att jag är den som ska ordna allt när vi båda är hemma? Eller tänker han inte ens så långt?
Vi är fyra personer i det här hemmet, men endast tre som medverkar i familjebilden. Han är inte med. Just nu är han en ryggsäck för mig och jag vill inte ha det så.
