Lycklig och förvånad
Nästan jämt (uppskattningsvis 90% av gångerna) när vi är bortbjudna eller har gäster så brukar han gå undan. Han kan sitta med och äta, men när middagen börjar rundas av så brukar han ha fått nog och då går han undan. Han ber om att få låna en säng om vi är borta eller går och leker med barnen och om vi är hemma så försvinner han in i sovrummet. Han är ofta borta ett par timmar. Ibland återstoden av kvällen.
I början tyckte jag det var pinsamt för att det sedan övergick till att vara irriterande och numera så förväntar jag mig det, även om jag tycker det är vansinnigt tråkigt.
Men åh vad glad och förvånad jag blev när han var med HELA julafton och HELA juldagskvällen då vi hade gäster. Jag var "tvungen" att fråga om han ville gå undan, men nej, det ville han inte. Underbart!
På nyårsafton ska vi bort igen. Håll tummarna för att han orkar då med!
//E
I början tyckte jag det var pinsamt för att det sedan övergick till att vara irriterande och numera så förväntar jag mig det, även om jag tycker det är vansinnigt tråkigt.
Men åh vad glad och förvånad jag blev när han var med HELA julafton och HELA juldagskvällen då vi hade gäster. Jag var "tvungen" att fråga om han ville gå undan, men nej, det ville han inte. Underbart!
På nyårsafton ska vi bort igen. Håll tummarna för att han orkar då med!
//E
Kommentarer
Trackback
